jenmolander

Men nu ligger jag här i mörkret med samma känsla som vanligt, för nytt år betyder inte nytt någonting. Ingenting ändras bara sådär över natten. Och jag förstår inte dethär med nyårslöften och jag har aldrig någon där på tolvslaget. Och jag hatar att känna mig ensammast i världen och tycka synd om mig själv. Det är inte alls synd om mig, men det har min hjärna och mitt hjärta lite svårt att förstå. Och jag hatar att det enda jag gör är att klagar och är rädd. Och att jag aldrig gör någonting, hur nervös jag blir för minsta lilla och hur min hjärna aldrig stänger av.

Jag önskar att jag hade mer kontroll och jag önskar att jag inte kände att jag behövde kontrollera allting hela tiden.