FÖR DÖDEN ÄR INTE RÄDD FÖR DIG OCH MIG
Humöret går upp och ner, och jag hinner faktiskt inte ens märka av när förändringen sker. Det är konstigt det där, hur man kan känna så mycket på en och samma gång, fast man samtidigt inte känner någonting alls.
Och även fast jag hatar att visa mig svag, så har jag sakta börjat förstå att jag faktiskt inte har någon aning om vem jag är.
Och om jag inte vet vem jag är, vad jag vill, vad jag gör, hur ska jag någonsin ta mig ur det här?
Jag hatar när jag inte vet, när jag inte förstår.
Jag hatar att jag är fast i något som bara jag själv kan ta mig ur, men som jag inte har styrkan att göra någonting åt...
Och även fast jag hatar att visa mig svag, så har jag sakta börjat förstå att jag faktiskt inte har någon aning om vem jag är.
Och om jag inte vet vem jag är, vad jag vill, vad jag gör, hur ska jag någonsin ta mig ur det här?
Jag hatar när jag inte vet, när jag inte förstår.
Jag hatar att jag är fast i något som bara jag själv kan ta mig ur, men som jag inte har styrkan att göra någonting åt...
Kommentarer
Postat av: Johanna
Du är nog inte ensam om att känna så. Ibland funderar jag över om jag verkligen gör det rätta för mig, och om jag tar och har tagit dem rätta besluten. Livet är inte lätt alla gånger, men det är bara att fortsätta kämpa så hittar du dig själv snart nog! Än har du många långa år kvar att hitta dig själv på :) Det blir bra ska du se! <3
Trackback
